Höjden har varierat på de ugnar jag sett men de flesta har varit för låga. Eftersom jag är 189 cm lång så har jag pratat med min mor och andra som har mångårig erfarenhet av bakning och kommit fram att 110 cm kan vara en bra höjd för de av medellängd. För mig är den för låg i alla fall. Eftersom man hela tiden kollar brödet i ugnen så blir man fort trött i nacke o rygg om ugnen är för låg.
Hällen som jag har tog jag ifrån den gamla bakugnen och det är en järnhäll. Runt om järnhällen la jag eldfast tegel.
I andra ugnar har jag sett att man använt eldfast tegel som häll över hela ugnsbotten.
Under hällen la jag ett 25 cm tjockt lager av fin sand. En del äldre sa att
man förr tog krossat glas och mortlade, och la under hällen. Men glas består
ju av sand och soda...
En gammal murare som renoverat flera gamla ugnar sa att han hittat gamla
järnyxor och annat järnskrot under hällen på en del ugnar. Huvudändamålet
för sanden/glaset är som ett värmemagasin under bakningen. Blästersand
med metallinnehåll kanske skulle funka bra?
Sanden packade jag hårt för att inte den skulle sätta sig så
hällen sjunker senare. Järnhällen och det eldfasta teglet la jag löst uppe
på sanden så att de kan röra sig fritt av temperaturskillnader.
På bilden syns att det finns plats för att elda både på sidorna och i
bakkant av ugnen.
I framkant av hällen murade jag fast tegelstenarna med eldfast bruk.
På bilden syns de eldfasta stenarna som jag murade på högkant
runt ugnen. Lagren närmast ugnen murade jag alltid med eldfast bruk.
Murningen i ytterkant forsatte jag i dubbla lager och förskjutna fogar upp till
nivå där valvet började.
Armeringsjärn får inte muras in för förstärkning. Metallen utvidgar sig fortare och mer än teglet, av värmen, så det blir spänningar och sprickbildning.